Kategoriarkiv: Minneslund

Till Minne av Misse <3

Misse
 
I april 2015 blev jag jourhem för lilla Misse. Han hade blivit omhändertagen sedan han gått ute en tid då han blivit övergiven av sin familj. Till en början var han mycket rädd och skygg men efter några dagar vågade han sig fram och därefter gick framstegen fort. Efter ett par veckor visade han sig vara otroligt tillgiven, mysig och kelig, även om han var fortsatt reserverad för främlingar. Han var alltid vid min sida för att sova, konversera, busa eller bara sitta och spinna. Han var väldigt pratglad och tyckte om när man pratade tillbaka, han var nästintill besatt av äta kalkon och han älskade att sova på en egen kudde i sängen under nätterna.
 
Tyvärr visade det sig att Misse hade hypertyreos och vid ett veterinärbesök i juni 2015 upptäcktes omfattade tandproblem som skulle kräva ett flertal operationer. Veterinären beslutade därför att världens finaste Misse skulle få somna in. Trots att jag bara var ett tillfälligt jourhem för Misse under några veckor så vann han snabbt en evig plats i mitt hjärta. Han var älskad och han kommer alltid att vara oerhört saknad.
 
Från Misses matte Tess
 

Vega

Hej,
Våren 2001 hörde jag mig för hos er om ni hade någon katt som gillade små utrymmen, och i maj kunde jag åka ner till Sundbyberg och hämta hem lilla randiga Vega till mitt studentrum i Uppsala. Lite mer än 14½ år fick jag ha min lilla fina misse hos mig i studentrummet, i Gävle, och sedan åter igen i Uppsala, innan jag i lördags var tvungen att låta veterinären komma hem för ett sista besök, då hennes små njurar inte orkade längre.
Saknar henne så.
Rhiannon Andersson

Amalia

Amalia (1)

Vår lilla fina, underbara Amalia
 
Amalia, du var en vacker, rädd och mycket modig katt. Modig därför att du hela tiden gjorde framsteg i att komma över din rädsla för människor. Den första månaden hos oss såg vi dig knappt bakom slagbordet. Det första året kunde du försvinna i minst ett dygn (i en lägenhet …?) efter kloklippningen. Under ett par-tre år hos oss växte din tillit fram; vi blev tryggheten i ditt liv.
 
Och till slut vi fick en kisse som älskade att vara med oss. Och på oss. Mjölktrampa och nospussa. Varje dag. Och varje natt. Du kom som en svart, pälsklädd pil när matte hängde upp mörkläggningsskynket till fönstret i sovrummet; du hoppade vigt upp på fönsterbrädan. Och så, bakom skynket, dolde du dig tillsammans med matte, gosandes, gosandes. Varje kväll. Att ”skynka med Amalia” blev ett begrepp.
 
Det var inte konstigt att du var så skygg i början. Du och vår andra katt Eva var två av ”Jordbrokatterna” – ni kom från samma hemska omständigheter, 48 katter i en lägenhet i Jordbro vintern 2002. Kattvärnet och två andra katthem tog hand om alla dessa kissar. Ni var de sista av de Jordbrokatter som Kattvärnet tagit hand om; extremt skygga katter och därför svårplacerade. Eva är litet mindre skör och du ville gärna att hon skulle gå före dig när något var läskigt men ändå värt att utforska, särskilt i början när våra rum var okända marker.
 
Du kom till oss i mars 2003 – vi fick nästan 12 år tillsammans. Alldeles för kort tid! Du lämnar ett gapande tomrum hos oss, Amalia, du lilla kisse på drygt tre kilo. Vi är så glada och tacksamma över att få ha haft dig i våra liv, och det är så vi försöker tänka nu när vi sörjer.
 
Himlen är full av gula små kuddar med kattmynta, och av makrill med tomatsås, hur mycket tomatsås som helst. Och du kommer aldrig mer att behöva vara rädd. Hoppas vi ses där – vår lilla fina, underbara Amalia, vi älskar dig så!
 
Anna och Peter och katten Eva

Till minne av min älskade Emma

Hur skönt att somna när dagen är slut
Hur skönt att vila från lidandet ut

Emma var en vacker katt, både på insidan och utsidan. När jag träffade henne befann hon sig redan på sin ålders höst. Hon hade den äldre kattens lugn och värdighet, även om kombinationen kattmynta (som hon gärna åt upp) och en laserpekare kunde få henne att springa runt och bete sig som en kattunge på nytt.
Några av hennes favoritaktiviteter var att bli borstad, sitta ute på balkongen eller i fönstret och titta på fåglar, ta tupplurar i sin kattigloo och att ligga och mysa i sängen med mig och sin syster Smulan.
Torsdagen den 6de februari somnade Emma in i min famn. Trots att hon fått diagnosen kronisk njursvikt för mer än ett år sedan och var 14år gammal hade jag hoppats på att få fler år tillsammans med henne. Men jag är otroligt tacksam för den tid jag fick ha henne i mitt liv. Saknaden efter henne är stor och jag kommer aldrig att glömma henne eller all den glädje hon gav mig.

Vi älskar dig, vi saknar dig och vi hoppas att vi syns igen!
Från din matte Niki och syrran Smulan

Till minne av hittekatten Sotis

En ståtlig herre med okänd bakgrund. Mycket kärlek gav du oss volontärer på katthemmet med dina gos-stunder. Efter en tid visade du mer och mer tydligt att du inte mådde bra. Trots att vi kämpade med ditt förvirrande beteende kunde vi inte hjälpa dig.
Du gjorde många tassavtryck i våra hjärtan.
Lilla vän vila i frid.

Till minne av min älskade Anki

Du kom och flyttade in hos mig i januari 2013 efter att vi fått in dig till Katthemmet under hösten 2012. Du var tyvärr sjuk redan när du kom då du hade ett antal juvertumörer. Du var så kelen och gosig och underbar så jag beslutade att du fick flytta hem till mig den tid du hade kvar och bara vara och bli bortskämd. Din lillmatte brukade skoja och säga att du var Farstas mest bortskämda katt och det var du nog :o) men vem kunde säga nej till dig? Inte jag i alla fall.

Som du har förgyllt dessa 9 månader jag fick förmånen att ha dig här hos mig. Du har varit ett fantastiskt sällskap, inte minst på kvällarna när jag legat i soffan och tittat på tv och du legat på mig och bara spunnit, det lät som om man hade en motor låg på sig. Jag har nog aldrig varit med om en mer kelen kisse än dig.

Du lämnar ett gigantiskt stort tomrum efter dig, så liten du var. Det finns ingen som kan ta din plats.

Ha det nu så skojjigt med alla kompisar där uppe bland molnen i slutet på regnbågen där du är utan obehag och bara mår bra.

Nospuss
Åsa & Malin