Socialträning med Helge och grabbarna

Katten Helge inkom tillsammas med tre andra grabbar, som alla var rädda/ovana med oss människor.
Jag var själv orutinerad med ”skyggisar” men fattade direkt tycke för Helge och en annan katt som hette Henning (R.I.P), så jag lade all min fokus på dem under mina volontärpass.

Det var lite svårt att få kontakt med Helge till en början för han satt i samma bur som en tredje katt vid namn Harley, och Harley var väldigt kaxig och gjorde till en början utfall mot oss människor.
Detta gjorde ju att Helge kunde sitta skyddad längre in i buren och ”slippa” kontakt med oss tvåbenta.
Men när grabbarna separerades möjliggjorde det en annan kontakt med Helge, och jag brukade sitta i hans burdörr i flera timmar och bara prata med honom, läsa högt för honom i min bok och sjunga för honom.
Söta prinsen, han var så rädd för oss och satt i sin transportbur och tryckte sig mot väggen, hihi ibland tror jag att han tänkte ”om jag vill riktigt mycket, så kanske det läskiga försvinner”.

I en annan lite större bur satt Henning och Holger, och där brukade min mamma låsa in mig medan hon tog hand om de andra katterna. Och så gjorde jag samma sak där, läste, sjöng och berättade om min dag för dem.
Holger var lite kaxig och fräste till mig men söta fina Henning, han försökte bara smita undan. Tyvärr hade han rinnande ögon, vilket kan vara ett ofarligt tecken på kronisk kattsnuva, och efter ett traumatiskt veterinärbesök som gick fel, fick Henning somna in.

Idag har alla grabbarna fått egna hem och är sociala, mysiga och gosiga katter!
Helge heter numera Frasse och han ligger just nu och sover brevid mig här i solen – han är min svarta prins och det är otroligt vilken resa vi har gjort tillsammans!
Det känns i hjärtat vill jag lova, speciellt när han själv kommer och lägger sig under täcket med mig för kvällens gos-stund.
Det är KÄRLEK!

Av Elise Sjödahl